Jag älskar mitt jobb, det finns nog inte roligare enligt mig men vissa dagar är bara så psykiskt tunga att man bara vill gråta då man slutar. Det handlar inte om bråkiga elever utan mer om tragiska livsöden. Vilka livsöden jag fått ta del av idag platsar inte att skriva om här, absolut inte, det skulle strida mot moral, förtroende och tystnadsplikt. Jag önskar dock att jag kunde dela med mig av min trygga glasbubbla till uppväxt och liv...

Här hemma pusslar vi på med livet och försöker få det att gå ihop med våran ibland fullkommligt värdelösa kommunikation     Vi är bara för trötta vissa kvällar för att orka prata om sådana saker som egentligen är av värde för att nästa dag ska gå ihop... Mobiltelefonen är bara helt underbar ibland   

Hem gick det sakta idag, regnet vräkte ner och kastbyarna avlöste varandra. Framför mig låg en lastbil som jag inte tordes köra om, det såg otäckt ut då kastbyarna kom. Undra hur mycket den skackars chauffören fick parera? Bakom mig låg en motorcyklist och hade fullt schå han med, det såg ut som "lutande hojen på e4:an" ibland. Det var ganska skönt att komma in på grusvägen med skogen runt om. Kastbyarna var som bortblåsta.

Hehe, dålig humor just nu.