Dagarna blir längre och vi försöker ta igen förlorad tid ute, fåglarna sjunger som om det är sista dagen i livet och inne behåller för första gången hibiskusen sina knoppar.

Nu är det bara se till att den får tillräckligt med vatten, annars ramlar de av i alla fall... 

Hönsen värper nu mer ägg än vad vi orkar äta upp och detta är två dagars skörd.

Det blir äggfrukost, ägglunch och äggmiddag om de ska ätas upp. Jag gillar ägg men inte så mycket så överskottet åker vidare till släkt och vänner. 

En annan sak som ger ett hopp om att sommaren snart är här är katthår! Överallt i tussar och det som stannar på katterna tovar ihop sig så här blir det lejonrakning av katterna snart. Undra hur mycket underarm jag kommer att ha kvar sen? De är dock vana kloklipp och borstning så förhoppningsvis klarar jag mig utan större blesyrer. 

Jag försöker gå i mitt liv och mitt liv försöker springa... det är en dålig kombination har jag konstaterat. Dygnet har även alldeles för få timmar, varför är det inte 48? Jobba 8 av dessa sen ledig i 40 och endast 5 behövs för att sova. Då har jag alltså 35 timmar på mig att städa, tvätta, sticka, virka, älska familjen (inkl djur) och umgås med vänner. 

Som ni kanske förstår så flyger tiden iväg och jag hinner inte allt jag vill hinna... hur botar jag det? Jobbar mindre, drar ner på rogivande aktiviteter som djur, sticka, virka, sova mindre, strunta i städning och tvättning? Alla tipps tas tacksamt emot... 

...och det är jag glad för. -5 kg på ca 12 timmar, roligare bantning kan man ha. 

Jag brukar inte skriva om sjukdomar i bloggen, det hör liksom inte hit men nu är cirkeln fullbordad och det är liksom oundvikligt efter snart en vecka med detta elände. Det började i onsdags med Gumman som fick akuthämtas på dagis sen åkte Gubben dit i fredags och jag igår. Nu får vi hoppas att eländet har packat väskan och flyttat för denna gång. 

Sen börjar jag undra lite över detta med att börja om på dagis, inte nu för att Gumman behöver åka dit denna vecka då jag har sportlov men de som inte har det. Jag har hört att man ska vara hemma i 48 timmar (pga att du fortfarande kan smitta dessa timmar) efter tillfrisknandet innan de lämnas på dagis igen men hur många håller det? Jag vill själv att Gumman ska vara pigg och äta ordentligt innan hon åker tillbaka. Detta mest för hennes skull, hur kul är det att vara på dagis halvdassig men även för att visa hänsyn till hennes dagiskompisar. Detta elände vill jag helst inte skicka vidare till någon annan, så hemsk tycker jag den är. Tyvärr misstänker jag starkt att det är inte alla som håller dessa 48 timmar utan skickar tillbaka så fort de varit "friska" ett dygn. Undrar varför? Inte fan är jag fräsch idag trots att jag varit "frisk" i lite över ett dygn och jag hade INTE åkt o jobbat varken idag eller i morgon men det verkar vara helt legalt att skicka tillbaka barnen till dagis för en del. Nu moraliserar jag inte på vårat dagis utan över hela Sverige... 

Tänk efter före och visa lite hänsyn, barn protesterar väldigt sällan åt våra påhitt då mammas/pappas ord är deras "lag".

Idag har äntligen blåsten mojnat och solen har strålat från en klarblå himmel med några plusgrader. :) Efter lunch bar det av ut och sen härjade vi ute ett par timmar. Gubben städade ut höliret från all bark och mojjs från vinterns klyvande, nu får jag nog äntligen in bilen igen. Bättre sent än aldrig. Jag och Gumman har roat oss med att leka kurragömma, matat hönsen och sparkat. Gubben var faktiskt med en stund och åkta madrass/pulka med henne. Sen har tvättmaskinen gått på högtryck efter en veckas jobbande. Fattar inte hur mycket kläder en familj på tre kan producera på fem dagar, helt otroligt! 

Kragen har jag hunnit sticka på också, det går inte fort men det går framåt. Får se hur mycket jag hinner nu när jag har sportlov, brukar kliva upp med Gubben för att få ett par timmar egentid och den brukar spenderas med nått i händerna...

Våran duschblandare har mått lite dåligt sista månaderna. Den har liksom inte gått att stänga ordentligt så vattnet har droppat konstant och sen ville inte riktit termostaten hänga med uppåt i värmen. Det har aldrig varit så kallt så man frysit när man duschat men för mig har det varit i kallaste laget då jag gärna ser ut som en kokt kräfta då jag duschat klart. I söndags sa den upp sig totalt med en ordentlig gängpaj och Gubben stod med avstängningen i näven med forsande vatten i munstycket. Ooooops, vad gör vi nu då en söndagkväll? Pillar försiktigt tillbaka den och lyckas få av vattnet till ett snabbt droppande. Stänger dörrarna till duschkabinen, utifallatt... Gubben drog i väg måndag och köpte en ny blandare :) Nice... Ett litet tag i alla fall. Svordommarna avlöste varandra, först i källaren för att alla avstängningskranar till vattnet rostat sönder och hydrofonen fick tömmas på luft istället. Sen i badrummet över krassliga kopplingar och trånga utrymmen men med lite mer svordommar, våld och vaselin löser man det mesta och den nya blandaren sitter där. Duschen är som ny igen.(Hur en duschkabin från -90 kan bli ny...)

Nästa projekt, stora projekt verkar bli att byta alla vattenledningar i huset då avstängningen i källaren sagt upp sig... undra var annars det sagt upp sig som vi förmodligen inte vet om. Ibland älskar jag verkligen att bo i hus...

Jag är ingen trogen kyrkobesökare, det händer endast om jag är inbjuden på dop eller bröllop men varje gång jag är in i en kyrka så hänförs jag över vilken utsmyckning det är inne i en kyrka och ingen är den andra lik. Dessa bilder är från Piteå Stadskyrka

Dopet då? Ja, det var min brors och K´s lille T som skulle döpas. Lille T var väl inte världen lyckligaste över detta lilla tilltag då han helst ville sova i vagnen och inte få vatten på huvudet. Sen var det dopfika och som vanligt fikar man alltid lite för mycket... funderade starkt på att skippa middagen då vi kom hem men det blev ändå och det var gott med lite salt efter allt sött. 

Skolverket hade Gy 11 i Umeå idag som handlade om det nya IV och dess fem grenar, har inte tänkt skriva om det här då jag är ledig men jag har tänkt skriva om osköna stolar. De vi fick förvara arslet på i x antal timmar under dagen. Transporten dit skulle ske med buss men jag råvägrade åka med bussen 06.20 på morgonen (min morgon skulle då börja redan 04) utan tog bilen, Gubbens bil. :) Kommer fram till Umeå med rumpan i behåll, får frukost och lotsas till salen. Stolarna ser sköna ut men fan vad jag bedrog mig. Fram till första bensträckaren gick det bra men sen, ajaj säger jag bara. Lagomt till luch hade mitt arsle formligen domnat bort och i min enfald trodde jag att det skulle bli bättre då genom stolsbyte men ack vad jag bedrog mig igen. De stolarna var ju ännu sämre, mindre och lutade frammåt. Efter lunch tillbaka till eländet i stora salen. Arslet blev inte bättre, ryggslutet började värka, höfterna fick foglossningar trots avsaknaden av graviditet och baksidan av låren somnade ganska fint. Undra hur de två kollegor jag har som är gravida klarade av att sitta på dessa stolar och hur ont de har nu?

När jag äntligen styrde bilen hemåt i den sköna bilstolen blev det inte alls bättre utan snarare sämre och när jag kört 10 mil (jag har 22 mil till Umeå) ville jag helst bara amputera allt nedanför skuldrorna och till råga på allt blev jag pissnödig. Väl hemma blev det värmebehandling vid vedspisen, sen soffläge och sen varm dusch. Jag känner fortfarande av höfterna men det ger sig nog under natten. Vad jag inte fattar är varför i helvete det är så osköna stolar på ett ställe där man ska sitta i timmar! Om jag minns nått av Gy 11? Jodå, osköna stolar ;) och "lagom" med info om det nya...

Då veckan har varit kallare än kallast och bottennoteringen låg på -36 eller -37 har utstyrseln varit allt annat än lätt. Till och från jobbet; skoterställ trots bil. Vem vet var bilen stannar i den kylan och då tror jag inte det spelar någon roll om den är ny eller gammal. Utebestyren hemma på kvällen har också varit allt annat än lätt, skoterställ även här. Har dock en annan mössa hemma, som är så gräslig att jag vet knappt om jag törs visa fotot...  (Jag är inte Reima-nörd, jag lovar ;) )

Den är stulen av mamma som köpte den nån gång på 70-talet och sen lagt den på skämshyllan, den borde ha stannat där men den är gudomligt varm och stoppar blåsten fint. Så därför får den leva vidare.

Förutom att dra på sig denna stass i tid och otid så har jag stickat och virkat en hel del, har faktiskt fått skavsår på pekfingret    men bilder på det kommer senare. 

Sen gnällde P lite på alla tulpanbilder så nästa inlägg blir på de sista tulpanbilderna. Det var bara så kul att leka med macrot...