Jag har funder "lite" på det här med Facebook, man samlar sina vänner gamla som nya, bekanta som obekanta och skriver sina statusuppdateringar. En del intressanta andra totalt ointressanta och sånt som jag helst vill slippa veta även om jag är jättenära vän med personen. En del säger "Nu ska jag vara lite social på Fejjan" men är man verkligen social där bakom skärmen? Visst Fejjan är jättekul på det sättet att man kan samla alla personer som gått genom ens liv på ett eller annat sätt på ett ställe och mobilen slipper på så sätt explodera av alla nummer som man ändå aldrig använder. Men social? Näää... Inte enlig mig. Ingen ögonkontakt, ingen som man kan tyda kropps och ansiktsspåk på, ingen man kan krama om, ingen att skratta och gråta med, ingen att ha kul med och ingen att ge en vänlig klapp på axeln. Eller jo, det skrivna men behöver vi verkligen inte mer?

Jag har några väl utvalda vänner som jag umgås med "facetoface" medan alla fejjan-vänner har den horribla summan av 169 stycken. Det är allt från släkt, gamla elever och gamla klasskompisar som jag inte sett sedan Jesus gick i kortbyxor. Frågan är då om man verkligen behöver alla dessa 169 vänner? Jag skulle nog klara mig utan hälften av dem men alla gamla elever (som är en stor del av summan) känner jag att jag vill ha kvar, jag hjälper de med papper, ord, läxor och bara lyssnar då de vill prata. Jag har många gånger funderat på att stänga ner skiten och aldrig mer återvända, stänga dörren för gott men det där klicket sitter långt inne men under dessa perioder så har min socialisering på Fejjan varit minimal. Jag har endast figurerat i skuggorna och hjälpt "mina" ungdomar. 

Var vill jag då komma med detta? Jag vet allvarligt inte men Fejjan på gott och ont så ska jag nu gå och ringa en gammal jobbarkompis och för en gångs skull höra hennes röst!

Annars då? Jo, jag lever... Jobbar, sover, äter, stickar och tar hand om Gumman. Försöker vara social också lite där mellan...

Nu är min krage äntligen klar, ihopsydd och alla trådar är fästa. Jag ska njuta i den då jag åker till jobbet i morgon, ullig, varm och go. 

Den är stickad i Drops Nepal med stickor nr 5,5 (rundsticka 80 cm) Det har väl inte varit det roligaste mönstret att sticka i varv efter varv med 178 maskor men helt klart värt det i slutändan. Mönstret kommer från Hemmets Veckotidning nr 3 2011.

Nu har jag en mössa och denna krage med samma mönster, nästa projekt blir ett par vantar med samma mönster men det måste jag rita upp själv då det inte finns. Ett grundmönster från Drops på vantar kommer dock att vara grunden på vantarna.  

Jag ligger långt efter med mina bilder... 

Den här har jag stickat länge på, började tidigt på året i fjol (2010) sen kom det lite beställningar mellan och sen en sommar. Orkade inte sticka ylle i somras, för varmt. Sen kom lite mer beställningar och jag behövde lite saker så den har legat men så jag har längtat efter den. Jag hatar halsdukar, de är aldrig där de ska vara så såna här löskragar är mycket bättre. Nu har jag tagit fram den igen och jag längtar tills den är klar, den värmer rätt fint i knät då jag sitter och stickar. Mönstret kommer från en tidning som jag inte har kvar, kopierade mönstret för att få in det i pärmen sen. Flätor och "knortar", har redan stickat mössan och den blev klar för typ ett år sen :/
   

Bättre bild på mönstret:

Systers syltasockar som skulle vara klara till jul blev det inget av men NU är de klara :) 
Mudden stickas på ett speciellt sätt med räta och aviga maskor så det bildas åsar. Rätt kul att sticka jämfört med vanlig mudd med räta och aviga om varannat.

Har stickat dessa sockar i Smart från Sandnäs garn, tror jag de hette... med stickor nr 4.

Gumman har beställt ett par också men det tar jag sen jag har stickat färdigt alla mina halvklara projekt. Är inne på mitt tredje nu och sen har jag bara två kvar. Lätt att börja och sen blir det svårare att avsluta då det kommer roligare saker mellan.

Äntligen blev jag klar med mina mönsterstickade vantar. Började i höstas men sen försvann tid, inspiration och ork någonstans så de har bara legat men nu under jullovet fick jag upp ett il med att göra allt som ligger klart. Jag kommer inte att hinna men har betat av en del i alla fall. De kommer upp här eftersom de blir helt klara :) 

Dessa vantar är ett mönster från Drops och är stickade i Fabel (svart) och Delight (lilamelerade). Jag är inte så förtjust i att använda så tunt garn och så tunna nålar (3,5) men det var helt klart värt det i slutändan.

Jag hade egentligen behövt sticka en halv stjärna till och göra den några ränder bredare för att de ska passa perfekt men jag orkade inte räkna om mönstret så det fick vara. Det är ju trots allt "finvantar" och sen hoppas jag att de går ut litegrann.   

Ibland funderar jag på hur Sveriges höga ryttare tänker. Ska vi ha en levande landsbyggd eller inte? Nu 1/1 2012 händer det grejer, de flesta har väl inte undgått någon då till och med jag hört det. Det jag blir mest förbannad på är detta med bensinen, hur fan ska jag ha råd att jobba?

Blyfri 95 höjs med 19 öre och dieseln höjs med 30 öre, det var väl egentligen inte så oväntat då bensinpriset höjs hela tiden. Till det som gör mig mest förbannad är att grundavdraget för resor på deklarationen höjs till 10 000 kronor! Vilket jävla vansinne! Det är det här avdraget som gör att man ändå har hyffsat råd att pendla minst 8 mil varje dag. Vad min och Gubbens sopparäkning går på idag behöver vi inte prata om här men båda två har minst 3,5 mil till jobbet enkel väg, då soppapriset höjs blir ju inte direkt bensinräkningen billigare heller inte ens om vi helt utesluter nöjesresor vissa helger. 

Att herrarna som sitter på sina höga hästar sparkar på de som redan ligger vet vi ju redan med alla indragningar här och där men hur mycket ska vi tåla? Någonstans måste vi ju säga "stop nu räcker det".

Ska ryttarna få göra så att man inte har råd att jobba och de som verkligen få ett jobb inte har råd att ta ett jobb för tänk; du är arbetslös och lyckas få ett jobb. Problemet är att jobbet är 3 mil bort och inga bussar passar dina arbetstider eller ännu värre det går inga bussar alls. Bil måste köras MEN bensinpris och annat gör att köra bil till jobbet går inte för att du kommer inte ha råd att tanka varken första månaden eller senare. Hur göra då?

Visst jag har fått stå mitt kast med att bo landet med att jag inte kan göra vissa saker som finns inne i stan men jag ska väl ändå inte få "lida" dubbelt?