I början på veckan kom tranorna, idag såg jag sädesärlan. Det är så härligt med vår!

Älven har också brutit sig lös från kung Bores grepp, den brukar se ut så här runt första maj så det är tidigt i år.

En rundbal har tagit plats i älven också...

Det här är från plantskolans gamla laxdamm:

Jag och min bror är inte helsyskon vi är lite mer än halvsyskon, sisådär en 75% syskon. Hur det går till får ni fundera på ;) Vi är rätt lika jag och min bror men ändå så olika, idag ska jag gå in på likheterna. Vi har båda ritualer, ritualer som vi blir mer eller mindre sura om de inte blir som de ska, ibland kan vi bli rent förbannade om ritualen skiter sig. Min bror är nog ett strå vassare än jag när det gäller ritualerna. 

En stor ritual är maten, vi har inga problem så med att vi inte äter allt utan ritualen handlar mer om HUR vi äter. Jag ska visa hur vi äter den norrländska delikatessen surströmming. När vi äter denna fisk så ska det vara lika mycket kärlek i varje tugga, inte mer och inte mindre. Det ska vara en lagom del potatis, en lagom del fisk, för min bror lagom del lök och för min del lagom del tomat. Hur lyckas vi då med detta? Jo, en klämma ser ut så här:

Detta är min brors:

Detta är min:

Som ni ser, när mackan rullas ihop och man tar en tugga (var man börjar är väl uträknat) så blir det kärlek i munnen. Jag har inte lagt på tomaten för då syns inte uppläggningen och det ska vara SKIVAD tomat. Denna klämma görs med stor omsorg och det läggs ner tid med att skära potatisen och fisken. (Vi behöver inte gå in på hur lång tid det tar för oss att äta...)

Hamburare är nästa ritual. Både jag och min bror vill gråta en skvätt då vi får hamburgaren i papper för då går inte våran ritual i lås. Då det kommer till hamburgaren går det ut på att få den perfekta biten i mitten, den är då godast. Sista tuggan hamburgare är sexkantig. Min bror får den jämn, inte jag alla gånger. 

Denna 50-grammare fick inte jämna kanter... men sexkantig är den.

Lite onyttigt vetande om våra ritualer som både min man och min svägerska kallar osunt och tycker vi ibland borde söka hjälp för, det sägs dock med glimten i ögat.

Idag har vi haft en härlig dag med strålande solsken, någon minusgrad men ändå takdropp på solsidan. Jag, Gumman och Tuva passade på att ha en busdag ute. Jag passade på att damma av kameran som inte varit upp ur väskan sedan syster gifte sig.

Vad väntar vi på?

Kom och ta mig då!  

Vänta på mig!

Jag vann! 

Puss på dig kompis.

Tycker om dig också kompis.

Sen stod jag här och njöt en stund.

Även om jag är dödligt less på snön nu så kan det ändå vara så gudomligt vackert. 

Här uppe har vi en extra årstid, vårvinter. Det är inte vår då nätterna är grymt kalla men på dagarna är det plusgrader och snön tinar bort. Denna tid är riktigt härlig och då är jag glad att jag bor i Norrland. Önskar dock bara att HELA vintern är vårvinter. Våren blir då riktigt kort och ibland blommar vårblommor och sommarblommor samtidigt och ibland hinner man inte riktigt med. Det säger fjoff så är allt grönt...

Vi är mest ute nu och Tuva har mer eller mindre sett ut som en snöboll då vi tar oss in på eftermiddagen för att göra middag. Dessa stora, tunga snöbollar hon får under magen och på benen luggas nog en del så jag funderade på vad man kan göra. Ett täcke kändes fel då hon absolut inte behöver något för värmen och det hjälper inte heller mot bollarna under magen och på benen. Kollade runt på nätet men blev inte slugare, en tröja till en hund? Nån jäkla måtta får det väl ändå vara. Kläder till en hund har inte riktigt fallit mig i smaken och jag tycker mest det ser fånigt ut. Sprang in på djuraffären efter jobbet i fredags och frågade om råd. Fram plockas en overall :/ som är vind och vattentät. Jag försöker i mitt inre se Tuva i denna skapelse och undrade hur hon skulle reagagera. Om jag tycker det ser spånigt ut vad ska då inte hon tycka? Jaja, den fick följa med hem då jag skulle få lämna igen den om det blev totalfel. 

Overallen passade och Tuva verkade inte bry sig nämnvärt så den fick stanna och det är jag glad för. Efter två dagar i snön har vi fått in en torr och icke snöbollig hund på eftermiddagarna och Tuva verkar känna skillnaden för nu vill hon inte ens in längre... det är ju ingenting som luggas längre.

* Fyra begravningar
* Några cancerbesked
* Mer sjukdomsbesked
* Fast jobb
* Ett bröllop
* En översvämning

Mer dåligt än bra alltså, så jag hoppas 2013 för många positiva saker med sig.

Julen spenderades inte hemma, den spenderades i Spanien på Gran Canaria, Bahia Feliz. Sol, värme, avslappning och familjemys då HELA familjen (mamma, H, syster med man och barn, och vi tre) var där. Det var inte alls roligt att komma hem till snö och -20, funderade starkt ett tag på att missa flyget hem...

Här kommer lite bilder i alla fall.

Bougaviller och Hibiskusar blommade överallt... vilket fusk.

Vid hotellet, palmer och en julgran. Kändes lite konstigt från början.

Kaktusrabatt mot vägen bakom hotellet.

En hel dag spenderades i Maspalomas Park, helt underbart ställe med massor blommor, fjärilar, fåglar, fiskar och underbar natur. Konstaterade där att det finns massor med olika färger på Ödesträdet, som vi har som krukväxt här... fusk igen...

Gumman under en Hibiskus, havet och en galen tomte som har vattengympa.

En av dagarna var vi på Sioux City, en westerstad där många spagettiwesternsfilmerna är inspelade. Hade höga förväntningar men det blev platt fall... High Chaparall i Sverige är bättre.

Kom hem till snöhelvetet igen den 28 December...   

Veckan innan julafton brukar jag vara klar med allt, klapparna, pyntet och till viss del maten. I år firar vi visserligen inte hemma men jag har inte gjort mycket. Lite pynt finns, egentligen alldeles lagom men inte en klapp är inhandlad och bara skinkan är köpt. Så istället för att mysa till veckan får jag kuta omkring som en speedad iller för att hinna med. Jaja, som man bäddar får man ligga. Hoppas ni planerat bättre och får en trevlig jul.

Det är kaos på jobbet och det suger all min energi så det blir inte så mycket gjort här hemma annat än att hämta ork för att orka jobba nästa dag. 

När jag hämtar energi så stickar jag och det har blivit en hel del. Min brorsdotter har fått sig en halskrage, en gammal elev har fått ett par virkade vantar och nu håller jag på med en mössa till en annan gammal elev. Jag har två projekt som är ostartade, en stickad väst och en virkad kofta. Antalet projekt som väntar säger en hel del om mitt mående just nu. Visst, jag har oftast alltid projekt på gång men när det är så här så ligger jag steget före med garn. Jag får aldrig bli utan garn. Sen har jag nått UFO som ligger och väntar på att göras klart. 

Det kommer inlägg senare på sakerna jag har gjort klart, måste föra över från telefonen och det fungerar som vanligt som jag vill... not. Skam den som ger sig.