Min lillgumma har blivit storgumma och börjat i förskoleklass. I tisdags var första dagen och ingen information hade dykt ner i brevlådan eller mailen. Hade hört ryktas att bussen skulle ställas in här men ingen info om detta så vi knatade upp till vägen och väntade. Jodå Bussen dök upp och vi iväg med denna. Efter ett tag ringer gubben; "Det står en taxi här som ska hämta upp gumman då bussen inte längre går". Nähä, vad åker vi med då? Grisbilen? Busschaffisen blev lika förvånad och ringer sin chef. Nejdå, den linjen skulle vara kvar den var bara lite omdragen. Väl på skolan så blev vi kvar till ca 10 då vi skulle iväg på begravning och sen då vi kommer hem ringer A, en mamma från Åbyn och meddelar att Gumman fanns inte med på taxilistan hem. Nähä, hur hade de då tänkt att hon skulle ta sig 4 mil hem? Gå? Tänk om vi lämnat gumman på skolan då vi åkt och haft en barnvakt här hemma som väntade på henne.

Sen får vi höra, också av A, att barnen ska åka buss från Byske till Åbyn när skolan är slut och inte vilken buss som helst utan en E4:abuss. De ska alltså ta sig från skolan till busstationen, välja rätt buss, plinga på rätt ställe och sen gå av på rätt ställe, sen ta sig ÖVER E4:an själva. Vi snackar nu inte 16-åringar utan 6-åringar. Ja, ni läser rätt SEXÅRINGAR. Hur i helvete tänker de på kommunen egentligen? Skicka ett gäng sexåringar själv med en E4:abuss som sen visar sig inte existerar utan de ska behöva vänta i nästan en timma tills bussen går. Den personen som har tagit dessa beslut kan ju aldrig ha varit i Byske eller Åbyn, än mindre ha egna barn! Det slutade med att alla runt Åbyn valde att ha kvar sina barn på fritids idag och INTE ta dem till Byske sen har vi ringt och det var nog inte bara vi som ringde kommunen för att fråga om de var riktigt riktiga i huvet. Det var låååång telefonkö. Till sist ringer de från kommunen och säger att barnen får taxi tillbaka till Åbyn efter skoldagens slut. Tack för det! Då kanske man kan jobba i lite lugn i alla fall. Lugn är man nog aldrig då man har barn, sitter ofta och funderar om allt går bra eller gått bra. Andas ut gör man då man kommer hem och ser henne hemma välbehållen. 

Jag slutar dock aldrig förvånas över vilka nötter det finns i vårat samhälle vars arbete/liv går ut på att skramla kronor och inte tänka på säkerhet eller nått annat. Hade barnen varit tvugna att åka buss hade det bara varit en fråga om NÄR olyckan skulle vara framme och vem skulle då stå till svars för det? Skolan? Kommunen? Föräldrarna?

Jag har hunnit fundera en del i sommar, fundera på hur jag/vi vill ha det inne. Någon större renovering blir det inte nu men en restylanrenovering kunde jag göra på toaletten. Våran toalett är minimal, eller egentligen inte men långsmal så allt står packat efter väggarna och förvaringsutrymmen existerar inte. Det hängde några tragiska "hyllor" på de ynka väggytor som var lediga och dessa var jag grymt less. De innehöll desutom bara skrot. Slet ut allt löst från dass och började om från början. Rensade ut allt som samlat damm och sen satte jag upp hyllor på de stackars väggar som syntes. Kanske inte de finaste hyllorna på planeten men de fyller sin funktion.

Idag hade vi fint besök, av en svala, i vedspisen... 

Minst en gång varje sommar ramlar det ner en svalunge i skorstenen som vi får rädda. Idag kom den långt ner, jag behövde inte öppna luckorna till skorstenen utan bara ta bort en sotlucka på spisen. Där satt en sotig liten svala.

Den var inte alls glad över att bli utplockad, än mindre bli hållen i och fotograferad och pickade på mig ilsket. Väl ute satt den och blinkade ett tag i min hand och sen flög den iväg. 

Det är inte ofta vi tar oss iväg bara familjen på äventyr men nu då Gumman varit hos sin farmor i fyra dagar passade vi på. Det blev en dagsutflykt till Storforsen strax utanför Vidsel. Det blev mycket spring, hoppa på stenar och titta i kittlar, bäckar, småforsar och göklar. Gumman älskade det och mamma var lyrisk över allt som var fotobart.

Storforsen är för det första handikappvänligt men även rätt barnvänligt. Man måste dock hålle koll på de små liven så de inte far nerför någon fors, hamnar i någon kittel eller ramlar derför någon brant.

Den stora forsen är dock mäktigast, Europas största oreglerade fors.

Man kan även gå en "museumstig" där flottningens historia finns. Rätt intressant men det var synd att alla visningshus var låsta så man fick vackert kika in genom fönstren. Sen tillbaka till forsen så kan man gå en naturstig som är vacker, myggig och välupptrampad. I stigens början eller slut (beror på vilket håll du börjar från) så finns denna "stenstapel", vad nu den har används till.

Vid "tjirrodahln" fick man lära sig hur en tjärdal är uppbyggd, jisses vilket jobb...

En väl spenderad dag med sol, lite moln och några ynka regndroppar. Rekomenderar en resa dit för de som inte varit där!

Jag har äntligen lyckats få en "fast" anställning! Efter flera års långa och korta vikariat för att jag har varit "obehörig" har äntligen tagit slut. Jag är behörig enligt skolverket och äntligen har kommunen fattat detta och jag fick min anställning. Ville dock inte jubla förrän anställningsbeslutet kom med posten och det gjorde det idag så i morgon ska jag fira med en god pizza och en cider! 

Det var dagens Hiss.

Dagens diss då? Jo, trafikförsäkringsföreningen... Skrev över två fordon på mig för ett tag sedan och då en vecka gått kom jag på försäkringarna... Det blev en dyr historia, jävla pengautsugare. Som att att få en gigantisk fortkörningsböter trots att man inte kört för fort. Det suger!!! Jag hade gärna lagt de pengarna på något annat men det ska väl vara jämmenjävligt i livet. En bra sak ska ta ut en dålig sak så man inte blir för exalterad utan ska hållas på en lagom nivå hela tiden. Det är bara betala och se glad ut, som med en fortkörningsböter fast här har jag bara varit glömsk. Häftigt straff för teflonminne, som en glömskböter, men nu lär jag aldrig mer glömma. Nu har min hjärna intagit gjutgärnsform som rostat och ALLT bränner fast. 

Jag har länge tjatat om ett mjölkbord att ha nedanför huset på en liten åkerplätt som jag har tänkt göra till vildäng men Gubben har aldrig gjort ett åt mig. Idag tog jag saken i egna händer och gjorde en snabb ritning på hur jag ville att det skulle se ut sedan ut i virkesförrådet och plocka virke. Jag har använt mig av det mindre fina virket.

Längden blev 120cm, höjden upp till bordet 120cm, och djupet är 90cm. 

  Här är ben och ramen till bordet.

  Nedre ram med "trappsteg" på 60cm höjd.

  Bordet får sina brädor.

  Det här är jag nog mest nöjd med :) Sticksåg är bra att ha.

  Inoljat och klart :)

Jag har använt mig av en brun träolja för att få det lite mer sammanhängande med trädgården. Fötterna har fått stå i kuprinolbad så de bättre ska tåla att stå på backen.

Nu ska pjäsen bara flyttas på plats och dekoreras, det har jag INTE hunnit göra idag.

Varför har jag då gjort bort mig? Jo, Gubben lär nog inte snickra åt mig igen. Det får jag nog göra själv hädanefter... Attans.

Jag hittade ett mönster på Ravelry, en sjal med ett hålmönster. Mönstret var dock på engelska så jag har velat väääldigt länge men till sist så ville jag ha den lite för mycket. Fram med mönstret och försöka tyda lite ord, de flesta var självklara och en del fick jag använda lexikon till. Sen kom jag till "slip, slip, knit 2 togheter" Där körde jag fast gärnet. Lexikonet tyckte att slip betydde glida, halka och det fick jag inte ihop på en sticka. Googlade lite och hittade Knittinghelp och där löstes alla mina frågetecken upp :)

Köpte ett jättenystan med ett mjukt och skönt havsgrönt garn och satte igång. Jag har fått riva upp några gånger för att jag slarvläst diagramet men engelska fungerar. Ni som har Ravelrykonto hittar mönstret här.

Här har det kommit 107mm regn på sex dagar och det suger! Solen tror jag har flyttat till andra breddgrader och glömt av oss här. En mindre översvämning har vi också hunnit med och en avstängd väg som resultat. Det blev två mil extra för att lämna lillan på dagis och ta sig till jobbet. Det är tur det går att köra runt men det blir långt...

Sommarblommorna har jag fått ställa in i inglasningen annars skulle de ha regnat bort men där inne har de varmt och gosigt så de växer på och blommar.

Petuniorna har jag köpt av kusin M som har hobbyverksamhet på våren/försommaren och de är riktigt vackra även om jag egentligen inte ens gillar Petunior :/

Pelargonerna har jag beställt från Bergabacken AB och jag kan verkligen rekomendera dom. Rotar sticklingarna då hon får beställningen så leveransen kan ta lite tid MEN det är helt klart värt väntan då det kommer hem knubbiga välrotade plantor. Mer om dessa plantor i ett senare inlägg.

I min hästskorabatt har Kungsängsliljan och några solgula tulpaner trotsat regn och rusk och börjat blomma, man blir så glad av att se dem.

Jag tror något inredningsprogram ska få gå lös på mitt hus, typ Äntligen Hemma, Bygglov och kanske till och med Arga snickaren :/ Jag är värdelös på inredning och en massa detaljer, jag tycker inte ens det är kul egentligen. Vi lyckas inte heller synka våra stilar riktigt med varandra. Vi vet att vi måste renovera yligt och det är nog rätt snart då insidan såg på en renovering senast 1990 men var börjar man? Vi kan om vi vill men då vi inte vet VAR vi börjar så blir det aldrig börjat heller. En del säger "men det är ju bara börja!" "rensa ut och riv ner tapeten!" Ja, det låter skitenkelt då folk säger det men det är inte så enkelt... måste ju ha en plan, ett slutresultat och det har vi nästan. Vi TROR vi vet hur vi vill ha det. Det vi VET är att vi ska bygga ut uppe på balkongen och det låter vi någon göra då vi inte kan det själva. Där har jag noll koll.

Vårat största problem är nog att vi båda gillar att jobba ute och inte inne. I trädgården har vi inga problem med att planera, börja och slutföra arbeten. 

När jag då ser alla dessa "fixaprogram" så blir jag lite lätt deprimerad, det ser så enkelt ut och det blir alltid så fint men det blir aldrig så här hemma :/ sen passar inte vårat hus/gård i allt heller. 

Nä, jag hade gärna tagit emot någon som lyckas mixa våra stilar och sen fixat huset på insidan så det blir renoverat någon gång, för ska vi göra det blir det nog aldrig av...