Gumman skulle på fyraårsbesikting idag, hörsel, syn, vikt och längd skulle kollas upp. Hörseltestet gick inget vidare, hon tyckte det var totalt värdelöst att flytta bollar då hon hörde pipen i lurarna. Tråkigt, var det. Mäta och väga gick mycket bättre och sen syntestet... Gick lika värdelöst som hörseltestet. Säga bokstäverna som hon skulle kunna var inga problem det var ju kul att stoltsera med att hon verkligen kunde dom. Sen titta på stora tavlan; varför ska jag rabbla om bokstäverna hela tiden? Tråkigt det här också... Gumman hittade ett pussel som hon knåpade ihop på ett par minuter och vår goa distrisktsköterska tror samma som jag, att det var för lite utmaning för henne. Vi får komma tillbaka sen och göra om. Sen skulle vi iväg till mitt jobb och fixa lite men här utanför vårdcentralen tog det stopp, bilfan ville inte starta, igen, jag blir så less. Gumman tog till tårarna och tyckte att nu blir det inget mammas jobb. Jag grät en skvätt jag också, inte över att jag eventuellt skulle missa jobbet men över att bilhelvetet var död. Gubben ryckte ut, mätte batteriet och i det fanns ström. Hmmm, skruvade lite i pluspolskabeln på batteriet och då hoppar fanstyget igång. Gubben drar hemåt med min skrotbil och jag tog hans, Gumman glad över att få åka till stan och mammas jobb. När vi var klara och åkte av hemåt igen tog hon till tårarna igen, vad var nu fel? Jo, vi hade ju inte gått i några affärer på stan. Lovade att gå in på hemmafröjd i Byske, blev dyrt... sockgarn, en pysselbok, tjocksockar, en mjukisIor blev det i påsen. Skitunge