Våran duschblandare har mått lite dåligt sista månaderna. Den har liksom inte gått att stänga ordentligt så vattnet har droppat konstant och sen ville inte riktit termostaten hänga med uppåt i värmen. Det har aldrig varit så kallt så man frysit när man duschat men för mig har det varit i kallaste laget då jag gärna ser ut som en kokt kräfta då jag duschat klart. I söndags sa den upp sig totalt med en ordentlig gängpaj och Gubben stod med avstängningen i näven med forsande vatten i munstycket. Ooooops, vad gör vi nu då en söndagkväll? Pillar försiktigt tillbaka den och lyckas få av vattnet till ett snabbt droppande. Stänger dörrarna till duschkabinen, utifallatt... Gubben drog i väg måndag och köpte en ny blandare :) Nice... Ett litet tag i alla fall. Svordommarna avlöste varandra, först i källaren för att alla avstängningskranar till vattnet rostat sönder och hydrofonen fick tömmas på luft istället. Sen i badrummet över krassliga kopplingar och trånga utrymmen men med lite mer svordommar, våld och vaselin löser man det mesta och den nya blandaren sitter där. Duschen är som ny igen.(Hur en duschkabin från -90 kan bli ny...)

Nästa projekt, stora projekt verkar bli att byta alla vattenledningar i huset då avstängningen i källaren sagt upp sig... undra var annars det sagt upp sig som vi förmodligen inte vet om. Ibland älskar jag verkligen att bo i hus...