Rastlösheten kryper i ryggen, regnet piskar ute, varenda kotte jag känner har fullt upp med annat och jag är fortfarande utan bil!

Hade jag min älskade lilla gokart hade jag i alla fall kunnat åka in till stan och ta en fika med gumman, kanske B hade haft tid att klämma in en fika då hon bor i stan. Men icket. Hade det varit solsken och varmt hade man kunnat vara ute och fixa, kanske gå till grannen en stund, men icke.

I morgon är äntligen gubben ledig, är bortbjudna på examensfika men blir nog en liten tur till stan på förmiddagen då gubben behöver delar till sin bil. Jag SKA med, även om det bara blir mekonomen SKA jag med. 

Jag trivs jättebra här hemma inte något om det men utan bil och surväder blir det så lååångtrååkigt så jag tror jag går åt. Sitta inne och uggla är inte direkt min grej, huset krymper, från 120 kvadrat till 20 känns det som. Kan ju inte direkt tvinga gumman att vara ute i detta väder, för mig spelar det inte någon roll men stackars lillan... Vi kanske får bylta på oss regnkläder efter middagen och gå ut en sväng i alla fall. 

Nä, gumman har vaknat och vi ska fixa middag nu.

Hare bra

Min gubbe säger att jag är sjukligt nyfiken och ibland har han nog sant.

Började fundera över vilka som läser min blogg, vilka är ni?

Just nu ser jag alla er som en siffra, ett antal på hur många som är in och läser/tittar. 

Det är inte bra när vädret suger, det är då jag börjar funder och blir nyfiken. Tänk om jag kunde vara lika kreativ som nyfiken, oj vad mycket tjusigt som skulle vara här hemma då.

Nyfiken i en strut