Dock inte jag, eller ja, lite mörkrädd är jag faktiskt men mest i stan. Jag har ingen aning om vad det är för dåre jag möter bakom nästa hörn, i skogen möter jag förmodligen något som är lika rädd för mig som jag är för den...

Till saken:

Slutade tidigt (läs tidigare än 17) idag och hämtade Gumman, gjorde crepés till middag och sen gick vi ut i snålblåsten. Skulle plocka lite blad och grejjer för lektioner i morgon och Gumman hakade självklart på, skogen är kul eller brukar vara rättare sagt. Mörkret gjorde sitt intåg och hon höll sig närmare och närmare mig, ville till och med hålla handen och frågade hela tiden om vad som lät då det blåste. Hur sjutton ska jag veta det? Efter några igelminuter frågar hon om det finns spöken i skogen, njää blev mitt svar och tittar mig snabbt omkring. Fortsatte leta efter mina lektionsgrejjer och frågan dök upp igen, finns det spöken i skogen? Näää försöker jag intala både mig själv och henne... Kastade in handuken och gick tillbaka hem för att plocka det sista runt huset. Gubben konstaterar att en huvudsäkring har gått (han är i garaget) Gumman går in och likaså jag för att hämta ficklampan. Ber Gumman vänta inne medan jag går ut och byter säkring, hinner bara öppna skåpet så har jag en igel på benet igen utan skor och kläder. Det lös ändå inne, allt var inte dött...

Då vi nattat henne och jag släcker i hennes rum så säger hon att jag ska lämna dörren på glänt men inte så mycket att spökena tar sig in.

Stackars liten, det ska inte vara lätt att vara mörkrädd på landet där det inte uppfunnits gatlysen än och jag undrar vem som berättat om spöken för henne.

P, det är väl inte du?

men det händer inte så mycket i mitt liv just nu, jobbar, pluggar, tar hand om dotter och djur försöker sen därimellan få in maken och huset på nått vänster.    Som tur är gäller denna hektiska vardag endast en tid och inte resten av livet. Jag måste ju få gjort kursen på LTU så jag kan få ett fast jobb, eller så fast det kan bli idag inom skolan.

I helgen har vi i alla fall passat på att mysa ordentligt. Nästan hela lördagen gick åt till familjen och bara vara. Ett par timmar for vi iväg till stora storebror och hämtade lite saker de ville bli av med. Söndagen storstädade(!) jag hela huset och Gumman var en flitig hjälp- och stjälpreda. Svägerska var hit och lånade tvättmaskinen också... Händelserik men händelselös helg alltså.

Nästa helg kommer äntligen K och "lilla" N upp från södra sverige, ska bli så kul att få träffa dem. "Lilla" N har hunnit bli några år (hon är äldre än Gumman) och jag har fortfarande inte hunnit träffa N. Jag borde skämmas, hur ofta har jag varit ner och inte hälsat på? Det är faktiskt kortare mellan Västerås och K än vad det är mellan oss och Västerås...