Igår morse ville våran lilla bonde Mjukis ut på morgonen och det fick han. När Gubben skulle åka till jobbet ser jag ett svart streck som far uppefter vägen och Gubben ser han tar ett språng över diket och upp i en tall. Skickar sms till mig om var han sitter ifall han inte kommer ner igen. Vid 11-snåret hade Mjukis fortfarande inte kommit hem så jag och Gumman tog en promenad och visst satt han kvar. Hur sjutton får man ner en katt från en tall? Jag och Gumman tog en promenad och funderade på saken och vi kom fram till att det var bara klättra upp i tallen och hoppas katten kommer ner tillsammans med mig. Sagt och gjort, parkerade barnvagn och hund på infarten så de såg mig och jag forserade diket och en massa jävla snö för att ta mig till tallen. Sen var det "bara" klättra upp. Mjukis fattade galoppen fort och när jag kom upp till han så klättrade han över på mina axlar och satt kvar där hela vägen ner igen. Nu är ju jag som bekant väldigt höjdrädd och jag är glad att jag slapp ha en halvgalen katt i ena handen på vägen ner...

Gumman satt hela tiden och skrattade åt mina bravader i barnvagnen, tack för det.

Den katten ska ha en stor eloge för sin tålmodighet, snällhet och hans totala barnvänlighet. Det är inte många katter som tillåter så mycket som Mjukis...