Jag fixade ett cadprogram till datorn så jag kunde rita upp min trädgård, kanske överkurs med 3d men kul hade jag.

Vet inte om jag behöver presentera det så mycket... De runda cirklarna till höger är "oaser" med rabatter och fyrkanten är en uteplats. Jag har lagt till en pallkrage, växthuset och den tilltänkta jättealtanen utanför inglasningen.

Förslag på förändringar emottages gärna   

Haj på Cadden är jag inte så det är både opropesioneligt och platt trots 3d... men jag lär mig ju än   

är tiden då Gubben börjar tokhosta och jag är turbotät i näsan. När vi väl fått hosta och täthet under kontroll är vi för pigga för att somna om så vi kliver upp.    Vi är lite smårubbade. Vi har hunnit äta frukost och sitter nu framför tv:en och smuttar morgonkaffet. Sen blir det skruva bil (så ovanligt) och jag ska bära mera sten, gick efter våran infart (500m) och plockade sten. I min enfald trodde jag att det skulle gå med skottkärran.    Både jag och skottkärran höll på att krokna innan vi var hemma igen. I sista backen (uppför) så jag mer ut som en shetlandsponny som skulle igång med ett stort timmerlass. Skam den som ger sig.

Har även tänkt hinna gjuta lite plattor i helgen till en blombänk som ska färdigställas, hönshuset skulle behöva målas och pallkragarna rensas. Vi får helt enkelt se vad som hinns med, det blir säkert en massa annat också.

Nu; action!

Jag har varit på jakt efter knytnävsstora stenar att ha i blombänken i kuvösen, detta pga att katterna pissar i den. Det gillar jag inte... Jag har kollat i grusgropen men insåg att jag skulle få hålla på ett bra tag innan jag fått tag i lämpligt stora stenar. De är antingen gigantiska eller för små i grusgropen. För någon dag sedan så sladdade grannen våran infart och upp kom en massa "fina" stenar (de är egentligen inte fina, röda och dammiga) i lagom storlek, dock inte så många som jag behövde.

Satt igår och kikade ner på vår plöjda åker och den såg ut som ett litet månlandskap där vi efter översvämningen -97 fyllde åt ett gigantiskt hål med grus. Hade inget bättre för mig så jag tänkte bära bort de största stenarna innan de kommer och sår in åkern. På med arbetshandskar, gick ner och inser då att här finns en miljon stenar i lagom storlek för blombänken! Tjoho, hämtade skottkärran och satte Gumman i arbete, lägg alla stenar du orkar bära i skottkärran och jag slet med de stora. Där vi sliter i vår anletes svett med stenarna så kommer E med såmaskinen... Ooooops, hur sjukt ser inte detta ut?    Förklarade lite snabbt för E vad jag skulle göra med all sten, den skulle i blombänken... (Undra om han trodde mig?) Sen fick jag lite hjälp med de största stenarna då E hade gallerskopa på traktorn, tack! Nu är åkern insådd med gräsfrö, alla stora stenar ligger i älvskanten och skottkärran nästan full med lagom stor sten till blombänken, kommer dock att behöva se lite mer fånig ut då en skottkärra inte räcker långt till bänken. Åkern och infarten ska det plockas mer från idag. Då Gumman klagade lite över att det gjorde ont i händerna av att bära sten så köpte jag ett par arbetshandskar åt henne igår. Hon testade dom igår kväll då vi kom hem och ropade glatt "Mamma, det gör inte ont längre, nu kan jag plocka sten HELA dagen!" Gullunge...   

Denna text har jag hämtat hos Peter, den är bara för bra och jag känner igen mig.

Till alla barn som överlevde 60- , 70- och 80 - talet...

Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil (med rökande föräldrar) utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag. Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det!

För att:
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!

I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. =) Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!!

Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord o ch inte fortsatte maskarna att leva i magen!! Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem. Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!

Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.

Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!

Om du är en av dem så:
GRATTIS!!

Jag ska verkligen inte ha bil och just nu hatar jag dessa jäkla plaslådor. (de är inte ens i plåt längre) Då Gubben tyckte jag skulle låta Forrden stå tills vi har bytt drivstag då den tydligen är jättejävla dålig just nu och raset kunde vara nära så beställde jag besiktingstid till Renån. (Varför i allsin dar uttalar man det som Renå då det stavas Renault) Sagt och gjort, inte nervös, Renån har ALLTID gått igenom men inte idag inte. Ojämn bromsverkan fram och lyktor som spretar som värsta diskolysena. Ursäkta, men satans, jävla, helvete, när ska detta skruvande få ett slut? När ska en av våra tre bilar fungera utan att ha något som ska lagas? När ska jag få känna lugnet, andas ut och inte fundera över vad nästa "ras" ska kosta? Jag har verkligen INTE råd med fler "ras" på dessa jävla skitbilar!

Sen har jag dessa förbannade skitblombänkar som verkligen inte vill som jag. Äter inte gnagarna upp skiten så vägrar skiten växa. Vad i helvete ska man ha för något som överlever? Jag har god lust att bara gräva upp helvetet kasta bort och asfaltera hela jävla gräsmattan, då slipper vi gräsmatteklippningen i alla fall. Tror ändå gräsklipparhelvetet kommer att rasa snart, den och fyrhjulingen är det enda som har hållit. (Aj, aj ta i trä...)

Värmen har också tagit en jävla fin semester någon annan stans, vad är det för fel på den svenska sommaren? Tror jag ska emigrera... Först en smällkall jävla vinter som går till historien med över 1meter snö, trasiga traktorer och kyla som gjorde elräkningen så jävla hög att kuvertet brann upp på vägen hit. Sen när sommarhelvetet äntligen kommer så är den så förbannat kall att jag fortfarande har yllesockar och mössa på mig ute. Vindbyxor och jacka gäller också, skitkul... NOT!

Det här har tamigfan varit de tyngsta sex månaderna på länge, fattig som en kyrkråtta (när ska de höja studiebidraget?) med rasade bilhelveten, rasade traktorskitar, snö i mänder, polarkyla och sen en skitsommar på det.

Jag tror jag ska gå dra nått gammalt över mig, somna en stund och sen då jag vaknar verkligen hoppas att allt helvete ska vara borta, bilarna hela, rena och gärna nya, pengar på kontot och sommaren varm och skön och att vintern aldrig ska hitta tillbaka hit.

En lottovinst på några miljoner skulle i och för sig lösa mycket också... men det lär inte hända då jag inte har råd att spela. Fan också...

Så här ser det ut på ovansidan av kåken:

Så här ser det ut nedanför kåken:

Jepp ni ser rätt, åkrarna runt vår kåk är plöjda. Det är inte vackert för fem öre men det var dags, de var magra och gav lite. En eloge till bonden som tordes plöja då jag är attans petig    Då vi ofta har barn i olika åldrar här på somrarna som kör småhjulingar, småkrossar, cyklar osv får det inte bli några plöjdiken eller fåror kvar efter harvning, ungarna slår ihjäl sig på dem, det tar fullkommligen tvärstopp i dem (Talar av egen erfarenhet) och det vill jag undvika. Det tar tid att harva en åker "slät" men det går...

Idag har det tokregnat, Gumman har varit ute och lekt i regnet med galonställ. Hon har inte alls varit brydd om det eländiga vädret. Själv sorterade jag papper och annat tråkigt, jag skulle egentligen bara stoppa in räkningarna i pärmen men det blev lite annat vid skrivbordet också. Grillade hemmagjorda hamburgare till middag och slogs därmed med kolgrillen ett tag innan det blev gasolgrillen. Jag konstaterade att det var lättare att få    kristen än att få eld på kolen. Det blev gott i alla fall.

Nu ska jag fotsätta med mina raggisar.