Bestämde mig idag för att byta ut min Dvärgkochinflock mot en annan, lite större ras. Visst är kochinerna söta men vi har som inte riktigt passat ihop. Kan inte sätta fingret på vad det är...

Efter lite överläggning med mamma blev det rasen Orpington som kommer att få flytta in. Kikade på hemsidan där jag köpte kochinerna och hittade att hon hade en liten flock orpington till salu, tre hönor och en tupp. Bokade fast dem och får hämta dem runt den 20/8. Lite tur att det var "lång" leveranstid då jag måste sälja min lilla kochinflock. Vet ni någon som vill ha dessa så hör av er!

Hönorna jag bokade fast är ljust bruna med svarta inslag och tuppen är röd. Hittade tyvärr inga bilder så ni får vänta på foton tills de kommer hem. Sen får jag hålla tummen att någon lägger sig och ruvar så jag får några fler hönor, om jag inte köper ett par extra kycklingar då jag är dit och hämtar dem. Sista blev det ju ett par extra innan jag åkte. Fick beslutsångest...

Idag har det självklart regnat då jag så gärna velat vara ute med kameran och fota men det är bara vänta ut regnet. Jag har i stället suttit och funderat över min blombänk som jag tänkt göra, blev inte slugare. Tillkom även en massa andra idéer och förslag på vad som skulle kunna göras på helt andra ställen på gården. Varför ska det vara så svårt att hålla sig till en och samma plats? I tankarna alltså...

Tvättade ett par maskiner och invigde torktumlaren efter sommaruppehållet. Lönlöst att hänga ut då det skulle ha blivit blötare än innan. Dock tycker jag att tvätten luktar gott efter ett regn men med detta har det fått hänga ute en vecka i solsken för att torka. Allt som är ute är genomblött x2...

Gumman, som är van att vara ute hela tiden har gått en mindre bärsärkargång här inne på grund av all överskottenergi. Hur ska vi överleva en kall vinter inomhus med någon som vill vara ute hela tiden? Vi får skaffa en stor lurvig vovve som kan hålla henne sällskap. Jag vill då inte, fast det behövs egentligen inte heller, hon roar sig bra själv ute.

Nu ska jag mysa ner under filten och fortsätta se filmen. Vilken film det är har jag glömt...

Min dag började med en stor blöt puss av Gumman. Mycket trevligare att vakna till än då hon petar i allt. Av Gubben fick jag ett UV-filter och ett polarisationsfilter (polfilter) till kameran. Jösses vilken skillnad.

Denna bild är tagen förra månaden:

Den här tog jag idag med de nya filtrena:

Blomman är rätt färg!

Bild på "landskap" utan filter:

Samma vy fast med filter:

Inga mer grådassiga färger här inte! Det kommer däremot att ta ett par dagar innan jag vant mig med att fota med dessa filter så jag räknar kallt med "en tjivvo" foton som kommer att hamna direkt i skräpkorgen.

Jag har även fått lite pengar som jag inte riktigt vet vad jag ska handla för. Pengar man får i present anser jag kan spenderas på lite mer "onyttiga" saker som man inte annars riktigt anser sig vara i nöd av. Tillbaka till mitt dilemma...

Jag har funderat på att göra en ganska stor blombänk där pionerna ska vara och med alla nya blommor kommer det att blomma från maj till september, alltså en jättebeställning med perenner. Det andra jag funderar på är ett konadset, egentligen helt onödigt men kul. Det tredje är att shoppa loss på stora Nolia, frågan är om man verkligen hittar något där... Snacka om I-landsproblem.

I morgon fyller jag år, 25 igen    + några år.   

Så blir det 25 år exlusive moms eller 25++?

Åldern spelar egentligen ingen roll alls, det beror helt på hur man gör det själv. Vill jag vara 80 år en kväll så är jag det med min stickning och ett halvdåligt tv-program. Ibland blir jag 20 igen och ibland någonstans mitt i livet.

Det beror helt och hållet på dagsform och fantasi.

På grund av min ökade ålder så har det varit folk här hela helgen, syster kom i lördags, igår var bonussyster och moster här, idag är vi nog själva (sanning med modifikation, mamma och H är här...) och i morgon kommer största storebror hit. 

Till helgen stora Nolia i Piteå, vi ska leasa bort dottern en dag eller två och åka dit. Titta, klämma, känna och shoppa utan galen unge med tillhörande vagn. Även om Nolia är stort så är det trångt, folk tar ingen hänsyn till varken barn eller vagn och det sista jag vill är att tappa bort henne där, risken finns att man aldrig hittar igen henne igen. Hemska tanke.