Igår kväll var det kallt -34. Vi satt och glodde på burken, var in i köket med jämna mellanrum för att lägga in mer ved i spisen. Tyckte det var mörkt i köket men inget jag utredde föränn radion började låta mysko. Stängde av den och kikade ut i den bistra kylan, allt var dött. Inte en knutlampa lös på varken huset eller fuset. Började tänka på belysningen inne, fönsterlamporna glödde, i farstun var det två ljusrosa streck i lysrören, kökslampan glödde. Uppe morrade frysen som att den gick på halvfart, lyset i datarummet ville inte ens fungera och utegranen glödde den med. Gubben trodde att en fas i inkommande hade brunnit så han bylsade på sig kläder och gick ut, mycket riktigt men ändå inte. Två faser gick inte ens på halvfart medan den tredje hade full strömstyrka. Jippi. Vi klev in i duschen för att sen gå sova, när jag tvålat in mig och schamponerat håret så tappar vattner styrka ganska markant. Satans, jävlar då går pumpen till hydrofon på en fas som inte har ström. Snabbt spola av sig och gnugga gaddarna sen for strömmen helt. Nu var det bara inta sängen sen man lugnat stissad dotter och ångestfylld hund.

Nu på morgonen då vi skulle värma tevattnet (strömmen kom tillbaka i natt) så pissade bara kranen, fan... ner i källarn för att manuellt fylla hydrofonen som inte vill fylla upp om det blir för lite i den men den var stendöd. Inte ett knäpp hördes då tryckte på knapprna. Jaha, jag såg bilden framför mig, pulsandes i meterdjup snö till brunnen för att hinka vatten i 33 minusgrader. Gubben var mer kloktänkt och kollade säkringen, den var boven. Byta säkring, fylla hydrofonen och nu funkar det. Vad enkelt det kan vara ibland.

Nu är dock veden slut efter frenetisk eldande hela morgonen så nu bylsa på kläder för att gå ut och hämta mer...